personlig men inte privat

jag fick frågan om jag inte skulle börja blogga igen och tillslut så tog jag tag i saken och startade igång en ny blogg - denna. jag gillar att skriva, och jag tänkte att jag skulle göra det här. det gör jag ju, på sätt och vis men inte riktigt på det sättet jag hade tänkt. här bloggar jag. jag kan inte och ska inte skriva allt här, absolut inte. jag ska inte vara för privat i en blogg på nätet som alla kan läsa. och jag vill det inte heller. jag vill ha en personlig blogg, men inte en privat. någon beskrev mig som " lite mystisk" och det har jag inte något emot att fortsätta vara :)

nej, jag vill inte att alla ska veta allt om mig. "information" kan hamna i fel händer och rätt som det är användas emot en om det vill sig illa. man får välja noga vilka man anförtror sig åt, men det kan också vara svårt eftersom jag upplever att såna personer inte växer på träd direkt (eller så är det bara jag som har svårt att riktigt lita på folk på det sättet?) är det så att dom som pratar mycket om andra i ens närvaro också pratar om en själv i ens frånvaro? gillar inte tanken och vill inte vara samtalsämnet när folk träffas, inte i negativ eller tvetydig bemärkelse, eller i skvallersyfte.

eftersom jag inte kan skriva på det sättet jag också skulle vilja här på bloggen så kanske jag borde börja skriva dagbok? jag har en viss förkärlek till block och pennor och fina skrivböcker och har mer än en gång påbörjat ett fint block med ambitionen att skriva mycket i boken, kanske rent av fylla den! någon gång har jag lyckats. någon gång i tonåren kunde jag skriva sida upp och sida ner. men senare har jag mest blivit stressad av det, och känt att jag måste skriva ofta, helst varje dag (!) gärna använda samma färg på pennan och så ska det se snyggt ut och handstilen ska vara någorlunda ordentlig. varför? det är väl ingen annan än jag som ska läsa det ändå. eller kanske just därför, för att det är jag som ska se det och läsa det. för pedant? kanske. funkar kanske ändå om jag sänker ribban en aning.

nåväl. jag funderar fortsatt på det där med att skriva dagbok. kanske hittar jag mig ett så pass fint block så jag inte kan motstå att börja skriva ändå. men så tänker jag "tänk om någon skulle få för sig att vara så elak och bryta sig in i min dagbok, nu eller om flera år, och läsa det jag skrivit, och ovanpå det bli sårad över mina tankar jag präntat ner..." kanske är det då bäst att hålla det för sig själv i alla fall? jag vet inte. jag fortsättar väl att fundera på det ett tag till.

men att blogga och skriva på det här sättet har sin tjusning det med. här kan jag ju lägga in bilder och forma min sida någorlunda som jag vill ha den och göra den personlig med text och bilder och färger. det är inte lika lätt att göra det i ett block till exempel. men kan ju göra både och. bara man inte känner sig pressad att blogga, för då mister det nog sin charm. och så är det ju roligt om man får respons på det man gör, men att se att man har några läsare ger ju respons till viss del.

har ni orkat er igenom all den här texten borde ni få nobellpriset eller något liknande, för ikväll blev det verkligen långt och frågan är om ni blev något klokare på det jag skrev. jag avslutar med att önska det som står ovanför tavlorna i bilden nedan.